04 januari, 2007
Bara skriva av mig lite
Två av mina närmaste vänner är gravida. En annan ska gifta sig om en vecka. De båda gravida ska vara tärnor på bröllopet. Och en av de blivande fäderna marskalk. Min smålands-bekantskapskrets är ett råttbo!
Det här är alltså min smålands-crew, de 12-13-14 pers jag umgåtts med sedan högstadiet, en del längre, en del kortare, men sedan dess har det varit konstant. Från och till har jag varit på väg bort, ibland har andra varit på väg bort, men jag har alltid kommit tillbaka. På senare år har jag däremot kommit underfund med vilket relation jag vill ha till mina gamla, gamla vänner. Det är bara att inse att vi lever så olika liv och på sånt avstånd från varandra att vänner jag pratar med varje dag kan de inte vara just nu.
Har också haft lite problem med att de för kanske 2 år sedan började förlova sig. Sedan kom bröllopen, det tredje nu på 1 år och 4 månader. I oktober fick jag reda på att de första ska bli föräldrar, för en månad sedan listade vi ut och på nyårsafton bekräftades det, ännu ett föräldrarskap är på gång. Den första förlovningen var jobbig, trodde att jag skulle förlora mina vänner för gott. Men deras bröllop förra hösten förändrade det, jag såg hur glada de var och förstod varför de ville gifta sig.
Sedan dess har förlovningar, bröllop och nu barn stått som spön i backen. Och jag har bara varit glad för deras skull. Den oro jag kände för 2 år sedan är borta. Dels för att jag ser att de alla är lyckliga men också för att jag distanserat mig ifrån deras liv och insett att mina vänner kommer jag behålla även om i något annorlunda konstellation. Och jag har fler vänner. ¶ 18:46
Det här är alltså min smålands-crew, de 12-13-14 pers jag umgåtts med sedan högstadiet, en del längre, en del kortare, men sedan dess har det varit konstant. Från och till har jag varit på väg bort, ibland har andra varit på väg bort, men jag har alltid kommit tillbaka. På senare år har jag däremot kommit underfund med vilket relation jag vill ha till mina gamla, gamla vänner. Det är bara att inse att vi lever så olika liv och på sånt avstånd från varandra att vänner jag pratar med varje dag kan de inte vara just nu.
Har också haft lite problem med att de för kanske 2 år sedan började förlova sig. Sedan kom bröllopen, det tredje nu på 1 år och 4 månader. I oktober fick jag reda på att de första ska bli föräldrar, för en månad sedan listade vi ut och på nyårsafton bekräftades det, ännu ett föräldrarskap är på gång. Den första förlovningen var jobbig, trodde att jag skulle förlora mina vänner för gott. Men deras bröllop förra hösten förändrade det, jag såg hur glada de var och förstod varför de ville gifta sig.
Sedan dess har förlovningar, bröllop och nu barn stått som spön i backen. Och jag har bara varit glad för deras skull. Den oro jag kände för 2 år sedan är borta. Dels för att jag ser att de alla är lyckliga men också för att jag distanserat mig ifrån deras liv och insett att mina vänner kommer jag behålla även om i något annorlunda konstellation. Och jag har fler vänner. ¶ 18:46
