09 augusti, 2006
Jag är rätt nöjd
Det har varit en del snack i tidningarna/bloggar osv. de senaste dagarna om könsroller, bland annat hur de lärs in redan från förskolan. Har som känt en massa syskon, varav ett biologiskt. Vi två levde med mamma och pappa tills jag var drygt fyra år, sedan själv med pappa tills jag var åtta, syster var då sex år. Fan, kan jag inte passa in oss två systrar i någon sorts mall när det gäller könsroller! När vi var små var alltid hon "prinsessan" och jag lite mer åt en pojkflicka. Jag har klättrat i träd, lekt med lego, läst Asterix och Tintin men samtidigt lekt oändligt mycket med dockor och Barbie. Syster däremot var allt mer åt tjejleksakerna men har även hängt med storasyster i allt jag gjort.
Så här i efterhand kan jag inte se att pappa försökte påverka oss åt något håll, omedvetet eller ej eller så minns jag det bara inte. Han har alltid tagit med oss överallt och låtit oss göra vad han gjort, samtidigt som han köpt oss Barbie. Däremot har han alltid, fram till idag pushat oss att ta för oss och stå på oss, att göra det som är bäst för oss.
Hur personalen behandlade flickor och pojkar åt på dagis eller lekis det minns jag inte riktigt, det var inget man reagerade på då i alla fall... men jag minns att jag och tre-fyra till, tjejer och killar, ingick i "ledargruppen" på dagis. Har en känsla av att jag var mer pushig då än nu.
Jag har garanterat blivit behandlad olikt pojkarna hemma på gatan, på dagis, lekis, fritids och i skolan... men samtidigt inbillar jag mig att jag fått med mig egenskaper från båda sidor. Och jag tror inte jag och min syster behandlats olika, de olika sidor vi har idag beror snarare på att vi är olika som personer, och att vi är storasyster/lillasyster. ¶ 18:17
Så här i efterhand kan jag inte se att pappa försökte påverka oss åt något håll, omedvetet eller ej eller så minns jag det bara inte. Han har alltid tagit med oss överallt och låtit oss göra vad han gjort, samtidigt som han köpt oss Barbie. Däremot har han alltid, fram till idag pushat oss att ta för oss och stå på oss, att göra det som är bäst för oss.
Hur personalen behandlade flickor och pojkar åt på dagis eller lekis det minns jag inte riktigt, det var inget man reagerade på då i alla fall... men jag minns att jag och tre-fyra till, tjejer och killar, ingick i "ledargruppen" på dagis. Har en känsla av att jag var mer pushig då än nu.
Jag har garanterat blivit behandlad olikt pojkarna hemma på gatan, på dagis, lekis, fritids och i skolan... men samtidigt inbillar jag mig att jag fått med mig egenskaper från båda sidor. Och jag tror inte jag och min syster behandlats olika, de olika sidor vi har idag beror snarare på att vi är olika som personer, och att vi är storasyster/lillasyster. ¶ 18:17
