Smålänning i exil
21 augusti, 2006
  Den VIKTIGASE insikten från lördags kväll:
Blev inspirerad av min kompis M som härrom dagen berättade om en diskussion han och en kompis haft om tjejer, att så få vågar gå fram och prata eller ens möta en blick.

På uteserveringen i lördags spanade jag in en kille, cute och snygg stil. Delgav informationen till de närmaste drabbade, syster och H. Syster var helt på, han var ett godkänt spanobjekt, till och med H var lyrisk, detta var en kille han skulle kunna bli kompis med (har aldrig fått den reaktionen från en kille förut, att han vill bli kompis med spanet, haha). När vi skulle gå kom diskussionen "gå fram eller inte" upp. Läget var rätt bra, det hade tunnats ut runt deras bord och chansen för kontakt var stor. MEN jag fegade ur... just det jag inte tycker man ska göra! Då tar H tag i situationen och stegar fram till killen. Några minuter senare vet vi att killen kommer från Göteborg och har gett H sitt nummer. Exakt vilken information H gav killen vet jag inte men troligen nåt om att vi spanat in honom. Jag är mäkta imponerad av initiativet och slänger iväg ett sms till killen om att vi ska äta brunch på Tempo (skrev fel, menade Metro, blandar alltid ihop Tempo, Metro och Retro!) i morgon kl 12 och kom dit. Killen svarar efter en liten stund "Schysst... jag dyker upp. Förresten så heter jag Daniel." Jag tvingar alla att komma till Metro för brunch dagen efter. På söndagmorgonen inser jag att ingen pallar brunch så "tidigt" och då är inte heller utsikterna för en blinddate särskilt stora. Skäms också för mitt idiotiska initiativ och skickar ett sms till "Daniel", som i min telefonbok heter "?" att brunchen regnat inne. Får inget svar. Jag har ju inte ens pratat med killen så några större personliga spår sätter kontakten inte.

MEN... blev som sagt imponerad av H som gick fram och pratade med killen. Och av "?" som faktiskt var med på ideén och la till i sms:et "förresten heter jag Daniel". Rätt gulligt. Detta inspirerade till nya stordåd! Även om jag i baksmällan och villan söndag morgon kände mig som en stalker...
 
Comments:
åh, jag är med dig! även att jag chansade och blev dissad i helgen...whateva. I'm back on track soon! (ska bara tycka lite synd om mig själv nån minut)
 
haha.. kul att man kan inspirera.. =^)
 
Skicka en kommentar



<< Home
Vilken dag som helst kommer jag att bli vuxen och då börjar mitt riktiga liv.

Min bilder
Namn:
Plats: Lund, Sweden

Oftast glad. Älskar rödvin, dricker bara vitt vin om maten kräver det eller när jag ska på förfest hos någon vars matta jag tidigare spillt rödvin på. Trillar jämt när det är halt ute. Humorberoende. Jag funderar på det varje dag men kommer aldrig våga klippa av mitt långa hår. Har nog blivit lite fåfäng på äldre dar. Älskar att laga mat och baka, både bröd och kakor, mest bröd. Är smått besatt av jeans. Förälskad.

ARCHIVES
februari 2006 / mars 2006 / april 2006 / maj 2006 / juni 2006 / juli 2006 / augusti 2006 / september 2006 / oktober 2006 / november 2006 / december 2006 / januari 2007 / februari 2007 / mars 2007 /


Powered by Blogger