26 maj, 2006
Måste ge honom cred för den
Ok då kom den, igår kväll, hämnden... och det var en fet hämnd!
Det har ju pågått en vendetta ett tag mellan mig och grannen två dörrar bort. Hittils är det väl i ärlighetens namn jag som jävlats mest och under de senaste veckorna har i alla fall hotet om hämnd byggts upp mer och mer. Så igår kväll var jag några trappor ner och jobbade och runt 21-tiden kom jag hem för att byta om. När jag öppnade dörren till min lägenhet VÄLLDE det ut tidningar, papper, reklam... allt som i vanliga fall hamnar i pappersåtervinningen hade nu hamnat hos mig. Hela korridorens papper verkade ha hamnat hos mig! Jag stod utanför min lägenhet och bara skrek... -Jävla Tobbe! Det tog mig inte många sekunder att fatta att nu hade den kommit, hämnden, och jag visste exakt vem som var skyldig. Fy katten vad arg jag var, men samtidigt kunde jag inte låta blir att skratta!
Ett par timmar senare senare tog jag sällskapet till hjälp, både något överförfriskade, tejpade igen min brevlåda... och gick sen till motattack, med händerna fulla med tidningar sprang vi in till grannen bredvid mig (som jag nu insett också var inblandad och viktigast av allt, hade sin dörr öppen just då), slängde tidningarna på hans golv, sprang tillbaka och låste min dörr! ¶ 12:40
Det har ju pågått en vendetta ett tag mellan mig och grannen två dörrar bort. Hittils är det väl i ärlighetens namn jag som jävlats mest och under de senaste veckorna har i alla fall hotet om hämnd byggts upp mer och mer. Så igår kväll var jag några trappor ner och jobbade och runt 21-tiden kom jag hem för att byta om. När jag öppnade dörren till min lägenhet VÄLLDE det ut tidningar, papper, reklam... allt som i vanliga fall hamnar i pappersåtervinningen hade nu hamnat hos mig. Hela korridorens papper verkade ha hamnat hos mig! Jag stod utanför min lägenhet och bara skrek... -Jävla Tobbe! Det tog mig inte många sekunder att fatta att nu hade den kommit, hämnden, och jag visste exakt vem som var skyldig. Fy katten vad arg jag var, men samtidigt kunde jag inte låta blir att skratta!
Ett par timmar senare senare tog jag sällskapet till hjälp, både något överförfriskade, tejpade igen min brevlåda... och gick sen till motattack, med händerna fulla med tidningar sprang vi in till grannen bredvid mig (som jag nu insett också var inblandad och viktigast av allt, hade sin dörr öppen just då), slängde tidningarna på hans golv, sprang tillbaka och låste min dörr! ¶ 12:40
