02 april, 2006
Rys rys
Har inte lyssnat så mycket på Winnerbäck den senaste tiden, sådant går i vågor. Men sedan biljetter bokades och samlingsskivan släpptes har han återupptäckts, bland annat som "förberedelse" inför konserten. Nu sitter jag här söndag kväll och ryser, RYSER! En stor del av dagen har jag lyssnat på hans olika skivor, när jag jobbade i förmiddags, i bakgrunden i eftermiddags och nu ett konstant lyssnande i hörlurar med alla texterna framför mig. Ibland gillar jag mest de lite mer rockigare låtarna, tycker allt annat är skit, ibland lyssnat jag inte på honom alls och är bara trött på alla fjortisar som hävdar att de inte kan leva utan sin Lasse. Eller som idag då jag nästan uteslutande lyssnar på de lite lugnare låtarna, inte de allra lugnaste mest deprimerande, utan någon stans mitt i mellan. Som "För dig", "Du hade tid", "Söndag 13.3.1999", "Hugger i sten", "Vinter över ån", "Nästan perfekt", alla med lite glädje och hopp i sig. Ok, i vissa av dem får man verkligen leta efter något positivt, men jag blir glad av dem. Kanske är det musiken och inte texten som påverkar mig positivt just idag? Kanske är jag helt patetisk som faktiskt skriver det här?
Ryser gör jag i alla fall, det är underbart med musik som påverkar en så. ¶ 18:28
Ryser gör jag i alla fall, det är underbart med musik som påverkar en så. ¶ 18:28
Comments:
<< Home
Jag tippar på att du är patetisk faktiskt! Haha, nej såklart inte. Tror det är påminnelser om mycket minnen och känslor från förr, det är iaf då jag blir som mest påverkad (jag är FÖR nostalgisk, I know).
Jag hetslyssnar på Lasse nu, gör mitt bästa inför kvällen! KRAM // lillsis
Skicka en kommentar
Jag hetslyssnar på Lasse nu, gör mitt bästa inför kvällen! KRAM // lillsis
<< Home
