01 mars, 2006
1986-03-01
Alla i normal ålder säger att de minns när de först hörde att Palme var död, att Estonia förlist och så vidare. Jag är rätt faschinerad av att människor minns så väl och alltid diskuterar när de själva först hörde nyheten, att det är det de fokuserar på, som om de själva står i centrum.
Självcentrerad som jag är minns jag så väl vad jag gjorde den där morgonen för 20 år sedan. Jag var 8 år, nej jag var faktiskt knappt 7 och ett halvt, inte gammal på jorden. Pappa, syster och jag var den 28:e på väg till Idre för att åka skidor och tydligen var jag lite halvsjuk på vägen upp. Vi stannade på ett hotell i Filipstad eller Mariestad på vägen upp, jag minns inte vilket, bara att min bästa kompis morföräldrar kom från den trakten och det var första gången jag var där. Så långt borta.
Så på morgonen för 20 år sedan var jag plötsligt frisk men lillasyster hade blivit sjuk, så skidor var det inte tal om och vi skulle åka hem igen. Jag minns 80-tals hotellrummet med mörkt trä och den fula hotellspegeln på väggen, radion stod på och jag hörde att Palme blivit mördad under natten och sprang in till pappa, som stod i badrummet och rakade sig, för att berätta. Han trodde inte på mig.
Nåt av det jag minns bäst från den morgonen var när vi gick ner i matsalen för att äta frukost och alla vuxna, de stora, de man inte riktigt vågade prata med, pratade med varandra. Det här var ingen vanlig morgon, alla satt inte ensamma vid sina bord utan alla pratade och diskuterade, det fanns någon sorts sammanhörighet som jag inte var van vid. Jag tyckte om det.
Bilresan söderut igen och syster och jag i baksätet. Radion stod på hela tiden och till och med vi lyssnade. ¶ 10:28
Självcentrerad som jag är minns jag så väl vad jag gjorde den där morgonen för 20 år sedan. Jag var 8 år, nej jag var faktiskt knappt 7 och ett halvt, inte gammal på jorden. Pappa, syster och jag var den 28:e på väg till Idre för att åka skidor och tydligen var jag lite halvsjuk på vägen upp. Vi stannade på ett hotell i Filipstad eller Mariestad på vägen upp, jag minns inte vilket, bara att min bästa kompis morföräldrar kom från den trakten och det var första gången jag var där. Så långt borta.
Så på morgonen för 20 år sedan var jag plötsligt frisk men lillasyster hade blivit sjuk, så skidor var det inte tal om och vi skulle åka hem igen. Jag minns 80-tals hotellrummet med mörkt trä och den fula hotellspegeln på väggen, radion stod på och jag hörde att Palme blivit mördad under natten och sprang in till pappa, som stod i badrummet och rakade sig, för att berätta. Han trodde inte på mig.
Nåt av det jag minns bäst från den morgonen var när vi gick ner i matsalen för att äta frukost och alla vuxna, de stora, de man inte riktigt vågade prata med, pratade med varandra. Det här var ingen vanlig morgon, alla satt inte ensamma vid sina bord utan alla pratade och diskuterade, det fanns någon sorts sammanhörighet som jag inte var van vid. Jag tyckte om det.
Bilresan söderut igen och syster och jag i baksätet. Radion stod på hela tiden och till och med vi lyssnade. ¶ 10:28
